Direkt från hjärtat
Jag ska skriva om en sak i bloggen. Något jag har funderat på länge, väldigt väldigt länge. Som jag pratat med mitt hjärta om och som även han tycker är ganska jobbigt.
De flesta som läser min blogg är mina närmaste vänner och bekanta och familj. Ni andra som läser som inte känner mig kan bortse från detta inlägg NU! (Om ni inte vill läsa givetvis) 😉
När jag träffade Nicco levde han ett liv och jag ett. Jag var nyskild, festade och hade roligt, levde livet efter att ha levt med samma person i åtta år. Nicco gjorde detsamma, han var inte nyskild, men skild. Han hade haft tillochfrån förhållande och festade lite för mycket efter sin skiljsmässa. Vilket jag också gjorde!
Ni får kalla mig VAD ni vill!! Tönt, svartsjuk (vilket jag verkligen inte är egentligen!) men vissa saker passerar inte bara, inte hos mig, det är en sådan person jag är helt enkelt. Men blir man ständigt "matad" med info om sin pojkvän/sambo/make så blir det Tillslut bara fööör mycket. Jag ska försöka få er att förstå hur jag känner och varför och jag ska göra detta inlägg kort för det blir alldeles för invecklat annars.
Jag ber er vänligt, ödmjukt men bestämt att sluta dra upp Niccos förflutna med mej! Jag vet att han druckit mycket. Jag vet att varit gift tidigare. Jag vet att han haft förhållande innan mig. Och Jag vet väldigt väldigt mycket om min man som jag verkligen skiter fullständigt i!!!! Och det tråkigaste är att allt detta jag vet kommer inte från honom. Det kommer från många andra.
När jag träffade Nicco visste jag om hans ålder, han berättade att han är född och uppvuxen i Hässleholm med "omnejd" att har fått barn med en kvinna han inte levt med på många år. Man vill ju veta lite om den man dejtar liksom, det vill väl alla? Men annars har Nicco ALLTID varit otroligt förtegen om sitt förflutna, eftersom han anser att han inte är den personen längre och det som har varit, det har varit. Jag vill bara att ni ska förstå! Men om HAN väljer att inte berätta om sitt liv mer ingående, varför måste ni göra det?? Och varför till mig?? Förstår ni hur det kan kännas att ständigt bli matad med info om att "han har gjort detta med den eller den han har gjort si eller så när han varit full" och ibland har jag fått en mindre trevlig detaljerad beskrivning av saker och ting. Som faktiskt etsar sig fast, det är min man ni pratar om 😔 den mannen jag lägger mig i sängen med, den mannen jag älskar. Jag är allt annat än intresserad av att höra vad och med vem han har gjort saker.
Det är sin sak om detta händer i förbifarten liksom någon gång (givetvis). Men vid upprepade tillfällen har jag fått upprepade detaljer om hans förflutna. Varför???? Svartsjuka är fel ord på hur jag känner det, snarare ointresse och mer en sorg över hur dåligt min make tydligen har mått under många år! Vänd på det!? Om Nicco och jag valt att flytta till Ystad där "alla" känner mig?? Och om han fått höra från vänner och bekanta om hur jag betett mig på fyllan, varit med den eller den..... Jag har verkligen inte varit en duvunge och den absolut SISTA på denna planet jag vill ska få denna info matad och nertryckt i halsen är mannen jag lever med! Och jag är allt annat än stolt över hur jag uppfört mig, som alla andra normala människor som fått en snedfylla eller vaknar med rå-ångest.... Men dock Detta är hur jag VAR inte hur jag . Det är ungefär som att veta detaljer om ens barns sexliv? Vem fan vill det??? Du vet att det existerar men vill inte veta något om det.
Så jag ber er alla därute, ni kanske inte öht har en tanke på vad det faktiskt är ni säger till mig, men det gör ganska ont ibland. Nicco är en människa jag drömt om! En man med otrolig karaktär, pondus men är också en mjuk och underbar "familjepappa" Och jag vill inte veta saker om honom, han är den han är Nu för mig. Min älskade make, mina barns extrapappa och de älskar honom i det oändliga ❤️❤️❤️ Och uppenbarligen är jag något som passade honom i smaken med för annars hade han aldrig valt att lämna sitt gamla liv för mej. Och gifta sig OCH skaffa familj med mej ❤️ Snälla, det är roligt att prata minnen men låt oss skapa minnen istället? Låt han få glömma sitt förflutna och gå vidare och låt MIG få slippa höra om hans fadäser whatever...
Hoppas ni förstår, det har gått två år snart sedan vi möttes och jag har aldrig vågat/velat säga något men jag gör det nu. En person jag lärt känna via Nicco sa till mig precis när vi träffats "du är precis en sådan tjej som Nicco ska ha, ni passar så otroligt bra ihop" det värmde mitt hjärta ❤️
