Dags igen!

Tänkte skriva lite i bloggen ikväll. Just nu känns allt upp och ner. Det värsta är när man inte vet varför man har ont 😔

Fram tills igår har det varit lugnt med magen men igårkväll kände jag samma skumma känsla sa till Nicco att det e nog dags igen! Trotts att det VERKLIGEN bär emot så tar jag en tablett som jag inte vill berätta vad den heter. Jag vet att de inte är särskilt bra, man får dom ofta vid andra kramper eller starka smärtor sol gallsten eller njursten. Och faktum är att när man har så jävla ont så man knappt kan andas... Då tar man det man får 😔 

Jag tog iaf en och la mig. Kunde Dock knappt sova!! Kliar överallt och det kryper i kroppen. Går upp i morse iaf och iväg till jobbet. Inga smärtor... Men på jobbet börjar det så smått igen och jag bara tänker neeeej inte igen!!!! 😩 Min chef är där och ser hur ont jag har och skickar hem mig ögonblickligen. Igen 😔 

Tabletten hjälper efter 40 min ca och den känslan är obeskrivlig! När man liksom känner hur kroppen återgår till "att må bra" Jag kan andas, tårar slutar rinna och jag får i mig kvällsmat.

Såhär är det. På måndag ska jag iaf träffa läkare i Kristianstad, för två dagar sedan låg brevet i lådan, äntligen händer nått. Även om det inte händer så mycket just på måndag rent praktiskt så kommer en utredning startas. Jag är så ledsen och uppgiven just nu 😞 Jag vågar inte äta, vad får jag dricka? Kranvatten..... Vågar typ inte äta något längre. Har uteslutit så otroligt mycket i min kost. Vad gör man inte liksom? Samtidigt så verkar det inte hjälpa ändå 😔 Livet blir socialt handikappat. Tänk er själva, att bli bortbjuden?

Inte äta för fett.
Inte för starkt.
Inte något med lök. Och då menar vi ALLT!!! Finns till och med lök i ketshup liksom.
Vissa frukter och grönsaker funkar inte. 
Inte äta gluten, socker, Soyamjöl, mjölkprotein, soyamjölk. 

Ja.... Listan är oändlig. Man orkar liksom inte gå bort om det inte är till väldigt nära personer. Där man ka med eget eller vågar peta bort saker som jag vet triggar min mage.

Idag när kramperna kom kände jag bara att nä..... Jag vill fan inte leva ett liv som detta längre 😞

Men det e lugnt i magen just nu. Till och med kunnat vara social och trevlig när en väldigt fin vän var hos oss i kväll och det var otroligt trevligt 😊💞

Nä, jag får nog flytta rumpan till sängen nu. Har en hel del sömn att ta igen 💤💤💤💤

Natti 💙


My Nilsson

Välkommen till min blogg! 31 årig tjej som jobbar som handledare på hvb för ensamkommande flyktingbarn. Bloggen är rak och ärlig. Här skriver jag om livet, glädje och sorg.

RSS 2.0