Min man-min coach ❤️
Igår var jag och Nicco på en grej i Malmö ihop. Just nu är det lite hemligt men så småningom blir det nog offentligt 😉👍
Vi var och åt lunch på emporia iaf efter föreläsningen och efter maten ska vi gå och ta en kaffe på EH. Efter maten är jag OFTA så vansinnigt sötsugen 😱
Jag spanade in den där nya jul-frapinon med sinnesgoda smaker i och grädde på toppen och den där kakan 🍰😋 Mmmm sååå gott!! Men Nicco tittar lite snett på mig och säger "det där är väl jäkligt onödigt vi har precis ätit middag" Detta kanske folk som inte känner oss tycker är jäkligt märkligt. Varför han lägger sig i det? Men detta är precis vad vi kommit överens om. Om vi hamnar I denna sitsen (ska fika) eller om vi är och handlar och jag liksom bara dras som en jävla magnet bort mot godishyllorna eller chokladen eller glassen eller vad fasiken det än är som jag kan få sån idiot-cravings på men som jag dels INTE mår bra av rent fysiskt (magen ballar ur) sedan ångrar jag mig ofta efteråt och känner att det fan inte var värt det. Jag har DOCK blivit jäkligt duktig med att stå emot sötsaker numera. Och äter vad jag vill OM jag vill. Innan kunde jag ha så sjukt svårt att bromsa att stoppa det i munnen innan jag ens hunnit tänka. Då var det Handling-tanke, nu är det stopp-Tanke-handling.
Men Nicco vet om, nästan som om han känner på sig att jag kommer ångra mig liksom. Då säger han till mig att tänka ännu en gång. Igår lämnade jag fiket med en cortado och en tomtelatte på soyamjölk och ingen grädde (ungefär som en liten vaniljlatte). Så jävla skön känsla! Bara vinst. Jag njöt av kaffet och mådde bra efteråt.
Han är en grym coach och helt fantastisk på att uppmuntra och peppa mig när det är motigt. Men han är rak och ärlig mot mig och lindar aldrig in något. Sen är han inte typen som själv sitter och vräker i sig om kvällarna och låter mig sitta bredvid och titta på. Han äter inget skräp, sitter inte och stoppar i sig godis och skit. Han har gett karaktären ett ansikte! Och han är faktiskt min största förebild. Allt han ger sig sjutton på klarar han! Och kan han, då kan jag!
Inte många trodde på hans nykterhet. Men idag 21 månader senare och *peppar peppar* inget återfall en enda gång på vägen. Men inte bara med detta. Allt han ger sig fan på klarar han liksom. Otroligt.... Men han är också typen som är som en tjurig jävla åsna. Haha 💗💗💗💗 Och den åsnan älskar jag tokmycket!
Men iaf..... jag har nått min målvikt nu, jag väger mig inte precis längre, någon gång i månaden men ska man hålla vikten nu så måste man fortsätta att tänka efter före. Att gå ner i vikt är många gånger inte så svårt, det är efter målet är nått den svåra resan börjar. Men det får ta sin tid. Jag kommer inte avsluta mitt medlemskap på VV förän iaf till nästa sommar. Då har jag nog hittat balansen och förhoppningsvis ska jag klara mig själv.
Igår avslutade jag dagen med en underbar löprunda! Nicco dumpade mig hemma så jag kunde ut och ränna (snäll han e!) medan han hämtade tjejerna. Efter det bakade vi mumsiga lussebullar tillsammans allihop och jag testade även att göra "lussesnurror" på mjölk/glutenfri mjöl. Till mig och Julia i helgen tänkte jag👍😊 Jag kan säga att det var väldigt gott, men det blev en mycket ovanlig typ av deg liksom, grynigt på nått vis. Men jag tror det mjölet är bättre att ha till kakor och inte bullar. Men Julia vräkte i sig så nog sjutton gick dom hem 😜
Det är dom till vänster i bild.
Nicco kämpade på han med! Haha så go han är när han försökte rulla degen mellan händerna och allt klistrade fast 😂👍 men, det blev skitbra ändå!
Dubbelrunda 👍
Tjohooo!!!! Så stolt över mig själv 😝
