Everything Will be ok in the end

Tänkte jag skulle blogga om läkarbesöket igår. Jag hade världens tråkigaste inställning innan jag gick dit, ja.... Det är väl svårt att vara positiv när man blivit överkörd och misstrodd i så många andra fall. 
Jag tog ett djupt andetag innan jag klev in på rummet.
Läkaren var dock lite annorlunda än jag trott. Lugn, inlyssnande och ödmjuk.

Han berättade för mig att mitt diskbråck är i typ S1 kotan?? Eller nått sånt 😁 Han frågade vad jag själv kände och ville och berättade vilka alternativ som finns för mig. Han berättade också att mitt diskbråck krympt lite, att det antagligen är på väg att läka ut 😃👍🏼 Det sitter också på vänster sida, det är det som jag inte förstått innan hur jag kan vara smärtfri där diskbråcket sitter men ha så kopiöst jävla ont ibland på höger sida, låret, ljumskarna, under rumpan och ner i benet.
Snedbelastning kallas det! Jag har haft ont på vänster sida också och då belastat fel, aha! Tänk att jag inte fattat det 😉

Vilket också betyder att smärtan jag har inte direkt beror på nervsmärta från DB. Utan pga mig själv! 

Alternativen jag har nu är operation, med stora risker. Nej tack 👎🏼
Medicin mot nervsmärta, Lyrica då med minst en månads sjukskrivning i upptrappningsperioden, nej tack inte aktuellt 👎🏼

Nu backar jag istället, slutar med löpträningen och går pw, börjar med rehab igen, cykling, balans, och stabilitet. Samt styrketräning på Cwc. 

Jag ska bli bra igen! På egen hand 💪🏽 har även köpt ett ortosBälte, det är grymt skönt och ärligt talat så hjälper det, det liksom tvingar min kropp att hålla en rak hållning. 

Detta ska bli bra 😃





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

My Nilsson

Välkommen till min blogg! 31 årig tjej som jobbar som handledare på hvb för ensamkommande flyktingbarn. Bloggen är rak och ärlig. Här skriver jag om livet, glädje och sorg.

RSS 2.0