90 dagar
Ja, 90 dagar har nu passerat sedan jag och Nicco slutade röka.
Det är himmel och helvete ska jag ärligt säga 😖 Men mest himmelskt skönt faktiskt! Att slippa tänka på att ciggen snart är slut och man måste lägga flera hundra i veckan på skit. Jag slipper ångest över att vara en pissig förebild och en mamma som faktist utsätter sina barn för passiv LIVSFARLIG rök!
Jag kan fokusera 100% på träningen nu, jag kommer längre och längre med löpträningen, det går verkligen INTE fort! Men jag har ju smärtor som påverkar min uthållighet.
Jag har ett 12 km långt traillopp i november att se fram emot 👍🏼 Jag kan nu jogga 6-7 km utan att dö av andnöd, och jag kan jogga längre än så i varierat tempo. Jag har gått upp 6 kg (men är på väg ner igen nu, det tar en jävla tid och det är väldigt slitsamt men det går) jag försöker BARA fokusera på att springa, träna så mycket styrka jag bara pallar och äta riktigt bra och mättande mat.
Har faktiskt tagit bilder på mig själv. För att lättare hålla motivationen uppe så är foto och måttband bättre. Vågen passar jag mig för, jag väger mig ibland för att ha lite koll men kläderna och fotona är de bästa redskapen 👍🏼
Jaja nock om det. I helgen kom Jolan och hans tjej, sååå mysigt vi hade det igår. Käkade riktigt gott och åkte en sväng till k-stad allihop. Tänk! När Nicco och jag träffades var Jolan bara 13 år! En liten liten kille som knappt syntes och hördes. Nu fyller han 17 bast och närmar vuxenlivet med stora steg! Jobbigt värre, våra fina barn växer så det knakar 💗💗💗💗
Dagens dilemma är just nu att vi måste hitta barnvakt till tjejerna, jag jobbar heltid nu och Nicco och mina nätter krockar. Så vi letar "nanny" igen 😁 Suck!!
Ha en fantastisk vecka 💗😊
