Glömde

Jag glömde ju, ortopeden ringde mig igår. Äntligen det är fan 4 veckors väntan på en telefontid 😖 

Tyvärr blev samtalet väldigt "antiklimax" någon steloperation kommer det aldrig bli tal om, fast han själv sagt att alternativet fanns. Ok...?? 
Min värsta skada är på vänster sida, men den värsta smärtan är kusligt nog på höger. Nu när jag ligger känns det som jag har typ ett gummiband, eller en skruv som någon drar åt, hårdare och hårdare så det strålar ner på baksidan av låret, smärtan passerar låret och ner i smalbenet och ner i foten. Såhär har jag varje dag, NÄSTAN varenda jävla dag går jag med fruktansvärda smärtor i mitt högerben.

Problemet tyckte han var att det finns inget att operera på höger sida. Nerverna är i kläm helt uppenbart så dessa kan man KANSKE frilägga. Men innan dess så ska jag testa en speciell medicin, som man trappar upp och sedan tar varje dag.... Funkar den så bara fortsätter jag. Jag ska dessutom få en nervrotsblockad igen. Fy fan.... Den vidriga upplevelsen en gång till, så är jag bara smärtlindrad i 4-5 veckor. Knappt värt det 😔

Vet ni vad?? Jag känner mig ganska uppgiven i detta..... Jag kommer få leva med skiten resten av mitt jävla liv 😢 Så känns det! Mina drömmar om att få springa mer och mer, få tävla i längre lopp känns inte troligt. Skit oxå 😡👎🏼



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

My Nilsson

Välkommen till min blogg! 31 årig tjej som jobbar som handledare på hvb för ensamkommande flyktingbarn. Bloggen är rak och ärlig. Här skriver jag om livet, glädje och sorg.

RSS 2.0