Valde att bryta
Idag tog jag beslutet att sluta med medicinen jag fått för min rygg. Jag pratade med en sköterska på vc I morse och hon sa att valet är mitt. En ny läkare ska ringa mig den 13/10 ang vidare utredning. Sedan pratade vi om medicinen, jag känner mig sjukt obekväm med att ta den 😔 Men är rädd att tar jag den inte så kanske de inte tycker att jag gjort ALLT jag kan för att gå vidare. Samtidigt gör jag allt annat för min arma ryggs skull 💦 Jag tränar rätt, tar långa promenader flera ggr i veckan, slutat röka.
Medicinen jag fick har så pass allvarliga biverkningar, så pass att man kan bli totalt personlighetsförändrad och massa annat skit ovanpå det 😬 Tycker ärligt talat att det är FÖRJÄVLIGT att man skriver ut sån här medicin hursomhelst, jag fick ingen som helst info om dessa biverkningar innan jag hämtade ut dom 😡👎🏼
Så, nu står jag här igen, tillbaka på ruta ett, men va fan, har ju bara haft ont i två år liksom så några år till kvittar 😜👍🏼 *ironi*
Ovanpå detta anmälde jag mig till ett lopp till i april, Österlen Eko-trail, 10 km i härlig vårluft 😍
Ni undrar kanske hur jag kan träna/jogga så som jag gör och ändå påstå att jag har så extremt ont i rygg, de flesta med diskbråck har ju varit eller är sjukskrivna i perioder, jag kan räkna på en hand antalet ggr jag varit hemma pga ryggen. Betyder det att jag har mindre ont då?? Nej, inte riktigt.. Men Inte ens min egen make har riktigt fattat så därför ska jag förklara (om jag kan) såhär är det, såhär funkar jag.
Många har sagt till mig "sådär kan du inte hålla på, sluta med din träning om du har SÅ ont!" Eller som Nicco säger "ska du verkligen träna, när du har så ont?" För han ser ju mig lida av smärtorna vareviga dag 😒 Faktum är att Jag fixar inte ett sånt liv, ett liv i stillhet, att bli passiv funkar inte! Jag vägrar acceptera att min rygg ska få bestämma och styra över vad jag kan och inte kan göra. Vila, JA! Självklart! Men träningen är navet i mitt livspussel, det är det som har fått mig att orka gå upp varje morgon, som fått mig till att kunna fortsätta vara en bra mamma och fru, fortsätta att jobba heltid, men återigen jag har inte mindre ont, tvärtom👎🏼 Träningen kanske gör mig direkt friskare, mer indirekt. Den gör mig glad! Endorfinerna ger mig positiva känslor i kropp/hjärna som gör att smärtan i ryggen/benen inte påverkar mitt allmänna mående, lyckokänslorna tar helt enkelt över i stunden.
Dessutom så är rätt styrketräning bra förvryggen! Bål, mage, ben och rätt ryggövningar ÄR bra men det tar tid, lång tid. Jag märker inget positivt idag, inte imorgon heller men om ett-två år så har jag kanske en betydligt starkare och friskare kropp.
Orsaken till att jag valt att fortsätta träna trotts ihärdiga smärtor är att jag vet att det INTE blir bättre av att sänka gardet. Träningen har iaf fått mig att känna mig psykiskt och fysiskt stark. När svetten pärlar sig i pannan och vikten på axlarna tynger, när låren bränner av mjölksyra DÅ MÅR JAG SOM BÄST!! 💪🏽
Och ska det bli någon typ av op i framtiden så återhämtar man sig fortare med en bra stark grundfysik. Det inbillar jag mig iaf.
Däremot har jag bestämt mig för att sänka kraven när det gäller träningen, jag tränar den träningen som är mest skonsam vissa pass går tyvärr inte. Jag har precis anmält mig till två lopp som är ganska tuffa. Jag har som mål att genomföra dessa, självklart!! Inget annat är något alternativ.
Men kommer jag inte kunna genomföra det. Nej, då är det så. Acceptans 👍🏼
Godnatt världen 💘.
